To Make Your Eyes Catch Fire

JAG hatar MIG SJÄLV för att jag har varit för BITTER för att se sanningen.
JAG hatar MIG SJÄLV för att jag sett förbi vissa människor och deras värderingar,
och bara levt i den lilla bubbla som kallades "MIG".
JAg hatar MIG SJÄLV för att jag inte kan ta in att människor tycker om mig, ja ibland nästan ser upp till mig,
utan använder detta till min fördel och trcyker ner dem i skiten.

Förlåt Carro. Förlåt.

Käre Gud,
om Du finns får Du bevisa det nu.
Både Du och jag vet att jag inte tror på Dig,
och att jag aldrig ber. Men nu behöver jag din hjälp.
Jag vill att Du ska ge mig styrka så jag orkar igenom allt det här.
Ge mig tecken som visar vart jag ska sätta mina fötter, och när jag ska öppna min mun.
Ge mig ett tecken på att allt kommer att ordna sig.
Gud, Du har aldrig visat dig förut,
och kanske förtjänar jag inte heller din hjälp.
Men jag ber dig, snälla, förlåt mina synder, och ge folk förståelse.
Låt Dem förlåta och glömma.
Låt känslorna komma tillbaka, för jag vet hur allt ska vara,
och det vet ju Du med, för det är Du som förutbestämt allt detta,
och jag vet att jag har försökt lura Dig och Dina planer. Men det går inte.
Snälla Gud, hjälp mig igenom det här.
Jag är ingen dålig människa.
Jag är ingen dålig människa.
Jag är ingen dålig människa.
Jag är ingen dålig människa.
Är jag en dålig människa?

Nej.
Nu sitter jag här igen. Denna jävla blogg blir som ett beroende.

Klockan är mitt i natten, och jag borde lagt mig för åtminstone en timma sedan.
Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, eftersom det inte har hänt något särskilt i mitt liv senaste timmarna.
Jag känner mig glad, och uppåt. Jag antar att när man kommit på vad man gör för fel är det lättare att sudda ut dessa, och ersätta dem med något trevligare och gladare. Det har ju funkat bra hittills iallafall. Jag ser potentialen till långvarig lycka ligga och glimra runt hörnet.

Jag jobbar även mycket på min självsäkerhet, och även om jag inte alltid vågar så tar jag faktiskt för mig mera nuförtiden. Jag är innte längre den som sitter i bakgrunden och låter andra diskutera, utan nu tar även jag plats i diskussionen. Inte bara bland vännerna, utan i skolan också.

På tal om skolan så är konstigt hur man kan missbedömma folk. Har en flicka i min klass som kallas för Lizzie, som jag en hel termin trott har varit rätt dryg och självcentrerad. Men se så fel jag hade.
De senaste veckorna har hon och jag arbetat ihop en hel del, och därför börjat prata med varandra mer, och under det där skalet visade det sig finnas en ensam flicka, med större problem än vad jag har, men som har mycket klokt att säga, och betydligt mycket mer livserfarenhet än vad jag har.  Hon säger mycker smarta saker, som smittar av sig, och får en att känna sig peppad och motiverad.

Nej, nu är klockan strax 2 mitt i natten mot en lördag.
Prognoserna för imorgon är att det kommer bli en bra dag. En mycket bra dag.
Och jag känner mig glad, på snudd till lycklig.
Men kanske snart...