To Make Your Eyes Catch Fire

Så var det bekräftat.
Toni har hittat min finska dubbelgångare.
Åker ni till Finland ochs er denna herre så är det jag.
Fast på finska.

http://youtube.com/watch?v=XFvMJKVV1Kk

Nu har julen 2007 vart här,
och julhelgen är över.
Det var en bra jul, med god amt och bra klappar, ochd et finns ingenting att klaga på.
Synd bara att den försvann så snabbt (var det verkligen tre dagar?).
Att se all julmat på bordet, ochs edan titta ut på min mormor och morfars gröna gräsmatta fick mig att fundera på om det kanske var midsommar vi firade.
På juldagen var jag och Madeleine på premiären av "Bee Movie".
Den var faktiskt helt OK, och det märktes att det var Jerry Seinfeld som hade skrivit den. Riktigt rolig på sina ställen.
Annandagen försvann innan den ens hade kommit.

Idag var det dags att vakna upp i verkligheten igen.
Stress, plugg (för min del) och tristess i oändliga mängder.
Idag är en även sådan dag då jag behöver be om ursäkt för allt jag tänker, gör, säger och är.
Faktum är att det är OK för mig.
Jag vet att jag är speciell, och svår att komma nära inpå. Men det är OK för mig.
Jag kan dock inte acceptera människor som inte låter mig vara den jag är.
Som babblar om att jag aldrig kommer få något jobb, att jag saknar framtid och framförallt ogillar jag er som inte låter mig tänka fritt.
Jag ber om ursäkt en extra gång, fast jag egentligen inte borde.
Men ha med den ursäkten i ryggsäcken.

"Tycker ni jag är tjock!?"
Skrattsalvor kommer från publiken. På scen står Turbonegro. Dom är där för att värma upp inför Marilyn Manson, denna kalla decemberkväll, lördag 15 2007.
Trots att dessa norrmän bara har 45 minuter till sitt förfogande så gör dom en mer en godkänd spelning. Flera gånger under deras gig frågar jag mig själv varför jag inte har sett dom förut?
Nåväl, nu har jag sett dom, och jag ångrar inte att jag åkte till Hovet en halvtimme tidigare bara för att se hank von Helvette och Co.
Alla bandets klassiker (om man kan kalla deras låtar för det?) rivs av, och ända från inledande "All My Friends Are Dead" till avslutande, obligatoriska allsångslåten "I Got Erection" är det fullt ös i publiken. Inte minst under "Get It On" och "The Age of Pamparius" märks detta. Men jag blir förvånad då inte särskilt många verkar kunna texten till "Fuck the World", som jag trodde var bandets största hit.
Jag blir förbannad på mig själv då jag inte har pluggat in texterna till bandets senaste vax, "RETOX". Men refrängen till "Do You Do You Dig Destruction" sätter sig dock snabbt på fleras hjärnor än min.
En klart godkänd spelning från "norrbaggarna".
en hel timme(!) efter att Turbonegro gått av scenen så dyker kvällens huvudattraktion upp på scenen. Mannen, myten, legenden; Marilyn Manson. Och precis som jag hade förutspått så inleder han med debutspåret ("If I Was Your Vampire")  från hans senaste släpp "EAT ME, DRINK ME". Dock efter ett av dom snyggaste intron jag någonsin skådat. På scen finns det snyggt ditsatta ljus för att öka kyrkogårdskänslan. Dessa ljus försvinner dessvärre redan efter nämnda låt, men det gör inte det knivblad Manson dekorerat sin kniv med. Ett sätt att provecera på kanske?
Just provokation är något som Marilyn Manson är känd för, men denna afton blir det inte mycket av den varan. Visst att han tar sig på skrevet några gånger, juckar mot diverse saker på scen, kallar Stockholm för "Cockholm", och visar en text i bakgrunden till "Irresponsible Hate Anthem" där det förklaras hur han kunde bli anklagad för Columbine morden. 
Istället för provokation finns nu en annorlunda, och högst sevärd scenshow. I så gott som varje låt får Marilyn Manson in nya leksaker på scen, till mina personliga favoirter tillhör den jättelika stol han ålar omkring på under "Are You the Rabbit?".
Och just nämnda "Are You the Rabbit?" känns som en av de låtarna han skulle kunnat låta bli att spela. varför spelare inte herrn magiska "You and me and the Devil makes 3" eller ännu mer magiska "EAT ME, DRINK ME"? Nej, skjut kaninen och släng in något roligare.
När konserten är slut går jag därifrån med en bitterljuv känsla. Känslan av ha sett denna man går inte att beskrivas, utan måste upplevas. Men jag saknar många låtar. Delivs beror detta på att mannen har många hits, men framförallt för han bara spelar i ca 90 minuter. Och Mellan varje låt har han långa pauser, som sänker stämningen och pulsen på konserten en del.
Fansen skriker, och hoppar. Men de har nog inte samma kritiska ögon som jag. Även fast Marilyn under "Heart-Shaped Glasses" får besök av en radiostyrt servitris, som han sedan halshugger, har jag svårt att förstå att detta verkligen är Marilyn Manson. Jag tittar tillbaka på den DVD han spelade in år 2001.
Det är Marilyn Manson för mig. Men det är väl bara att börja inse att farbrorn börjar bli gammal?
Och vart i helvete var "Coma White"!?

(Tilläggas bör är att Marilyn Mansons spelning filmades för en kommande DVD)

Turbonegro: 4 av 5.
Bäst: Get it On
Sämst: Att jag inte kunde texterna till dom nyare låtarna

Marilyn Manson: 3 av 5
Bäst: Irresponsible Hate Anthem och Rock Is Dead
Sämst: Are You The Rabbit? Och Tourniquet

LÅTLISTA:
1. "If I Was Your Vampire" 3 av 5
Bra inledningslåt, men tyvärr blir den seg och aningen långdragen. Snygg scenshow dock.

2. "Disposable Teens" 4 av 5
Lika given på en Manson konsert, som "Paradise City" på en Guns N'Roses spelning. Och lika säkert kort.

3. "mOBSCENE" 4 av 5
Publiken sjunger körtjejernas delar och Manson uppmanar publiken till att vara obscen. Mäktig live.

4. "Tourniquet" 2 av 5
Den låt som jag på förhand hade sett fram emot mest blir tyvärrr slaktad av det dåliga ljudet och Mansons, under denna låt, horribla sång.

5. "Irresponsible Hate Anthem" 5 av 5
Fast här är det raka motsatsen. manson gör sitt livs sånginsats, och basisten kastar sig själv in en av förstärkarna. Jag skriker med i refrängen utan att tänka på det, och får konstiga blickar utav min flickvän.

6. "Are You The Rabbit?" 2 av 5
Det roligaste med denna låten är tyvärr stolen...

7. "Sweet Dreams / Lunchbox Medley" 3 av 5
Mansons version av "Sweet Dreams" må vara det mörkaste någon åstadkommit, men när avbryter den för "Lunchbox" och allsång så försvinner känslan. skulle varit en klockren femma annars.

8. "The Fight Song" 4 av 5
Se låt nummer två.

9. "Putting Holes In Happiness" 3 av 5
Manson försöker lyfta denna låt med sin röst. Men jag hade hellre härt "Just a Car Crash Away" som kvällens ballad.

10. "Heart-Shaped Glasses" 3 av 5
Gitarren försvinner av gnisslet från synten, och det känns som att trummisen hamnar i otakt flera gånger. Men lagom till slutet hittar dom känslan.

11. "Rock Is Dead" 5 av 5.
Konfettiregn över publiken, och tydligen gillar dom Manson lite poppigare sound. Publiken dansar och sjugner med i "la-la-la" partierna. Magiskt.

12. "The Dope Show" 4 av 5.
Somasagt så gillar publiken Manson poppigare sound. På den stora skärmen i bakgrunden syns olika typer av droger.

13. "The Refelcting God" 4 av 5.
Min personliga favorit all-time av herr manson funkar förvånansvärt bra live.

14. "Antichrist Superstar" 3 av 5.
manson klär ut sig till president, skickar slängkyssar och bränner biblar. Det enda jag känner igen från manson årgång 2001. Men varför i helvete slutar han innan sista refrängen spelats klart?

15. "The Beautiful People" 3 av 5.
Märklig avslutningslåt. Ett konfettiregn avslutar spelningen. Manson ser trött ut.

Lucia år 2007.
Julkänslan har spridit sig inom mig.
Men den kommer nog hinna försvinna lagom till jul...

Idag skulle även Hideto "hide" Matsumoto fylla 43.
Om hans hjärta fortfarande hade slagit, vill säga.
R.I.P.

     
                                                                                                                                                                        

Onödigt vetande:
Inatt så kunde inte jag sova.
Så jag tittade på en random film som jag hittade i mammas och pappas DVD-hylla.
"Nyckeln till Frihet" hette den. Med bl.a. Morgan Freeman. Asbra film! Rekomenderas!
Men när den var slut var klockan typ 03.20 (den var över två timmar lång), vilekt ledde till att jag sov till 12-tiden.

Jag vet inte vad som har hänt med mig.
Kanske är det, som Madeleine sade, att jag ätit något konstigt.
Men jag, Jimmy, har fått julkänsla!
För första gången på flera år ser jag faktiskt fram emot Julafton!
Sen att det ruinerar mig att köpa alla dessa julklappar,
speciellt De som Madeliene ska få.
Men sen ser jag fram emot att se folk visa sin uppskattning till mig.
Om nu någon gör det.

Hursomhelst,
nu är det bara att plocka fram julskivorna,
räkna dagarna som är kvar,
tända adventsljusen,
för jag har blivit ett litet barn igen.

Det här är bara sjukt.
Och helt fel.

Jag vill känna som när vi gick och la oss lördags.

"There's No One Like You, In The Universe".
Muse - Invincible.

Det är juh så jag vill ha det.
Varför ska allting vara så svårt?

Och varför i helvete får jag inte mer än 11 besök dagligen?
Skäms!

"But Please, Please
Let's Use This Chance,
To Turn Things Around"

Jag vet att jag inte är världens roligaste eller bäst pojkvän,
och jag förväntar mig inte att du ska stå ut med mig.
Jag skulle aldrig stått ut i ett år.
Jag förväntar mig inte heller att du ska ha samma längtan till mig som jag har till dig,
eller se fram emot dom gånger vi ses så mycket som jag gör.
Det enda jag hoppas är att om allt skiter sig är att du inte glömmer mig.

För jag glömmer dig inte.

Jag är väl medveten om min brister,
och om mina begränsningar.
Dom känns som naglarna mot en svart tavla inom mig.
Jag önskar jag kunde bli av med dom,
och jag försöker verkligen.
Men en perfekt människa blir jag aldrig.
Med fläckar är jag född.

Det är komplex jag måste leva med.

Jag vet att jag är utbytbar,
och jag vet att du inte skulle tveka med att "göra dig av med" dom bördor
som det faktiskt innebär att vara tillsammans med mig
om du tycker att dom blir för tunga.
Och just nu är jag faktiskt orolig för att dom stenar jag bär
har blivit för tunga.

Jag hatar rädslan.
Även om den är en del av mig.

Jag är trött på det här.
Jag saknar dig!
Förstå det!
Jag vill kunna vara med dig,
och ta in dig tillräckligt mycket för att kunna känna din doft.
Och sen kunna minnas hur du doftar.

Jag är trött på att ingenting någonsin kan stå still.
Att aldrig kunna slappna av,
ta ett djupt andetag.
Det är alltid något som är viktigare.
Jag har glömt bort din smak,
och din lukt.

Ha tid för mig.
Såsom jag gör tid för dig.

Snart maddrasserar jag mitt rum,
och isolerar mig här.
Jag och min huvudvärk.
För vilken skillnad skulle det göra?

Häromdagen, häromveckan kanske det var, så fastnade jag, min pappa och min mamma i en bilkö.
Vi satt fast där i runt 40 minuter.
Men det hade inte behövt ta så lång tid.
Den s.k. Blixklåseffekten skulle fungerat alldeles utmärkt denna eftermiddag.
Men folk är idioter och tänker bara på sig själva.
Om jag inte missminner mig så var detta dessutom en fredag-kväll, så folk hade väl bråttom till antingen:
1. Systembolaget (en timme innan stängningsdags).
2. Hem för att öppna chips-påsen.
3. Hinna hem före frugan och på så sätt "gömma" sin otrohet.
Visst, nu drar jag alla över en kant. Och visst, jag överdriver.
Men jag blir så irriterad på människor. Särskilt sådana som sätter sig själv först.
MEN med det inte sagt att jag är en bit bättre än någon annan.
Vi hade hursomhelst inte bråttom med att komma ur denna bilkö. Tvärtom tyckte jag det kändes rätt skönt med en 40-minuters paus från livet. Jag förstår inte varför folk hade så bråttom tillbaks till livet.
Men som Joakim Berg sade; "Som om jag bryr mig".

En paus från livet är nog vad alla behöver ibland. Att bara kunna svimma av.
Att bara stänga av, eller starta om är rätt ord.
Om det så bara är för några tusendelar.

Idag besökte jag den gymnasieskola som jag studenten från i somras; Wendela Hebbegymnasiet.
Jag besökte teaterklasserna där. (Förlåt till er andra som jag inte hann/kunde besöka).
Det var både otroligt kul och jobbigt.

Jag började, självklart, längta efter att få stå på scen och spela teater igen. Och mina regissör/manusförfattar drömmar väcktes till liv igen.
Men nej, dom blir det ingenting av.
Det var kul att träffa allt folk som jag inte har träffat på säkert ett halvår, och också kul att se allt.
Också kul att träffa alla lärare igen (Anna, jag kommer snart och hälsar på igen, då får vi prata lite mera tycker jag).
ÄVen fast typ... många lärare var utbytta.

Men det var också nu som det slog mig att Wendela Hebbe Gymnasiet består av minst 85% självupptagna idioter.
Det fick min lust att dö ut helt. Hur kunde jag stå ut på den där skolan?
Jag är glad så länge jag kan hålla mig ifrån den.
Ett besök då och då är på sin höjd "enough".

Så därför bränner jag nu alla minnen jag har som tyder på att skolan skulle vara bra för mig.
Det enda som var bra för mig var min klass. Och Teater/Scenkonst verksamheten.

Och det gjorde ont att se musik och media eleverna fjäska så jävligt för att få folk att börja där.
Fjäsk var något som jag inte trodde behövdes.
Men nu vet jag att det behövs.