Negativa Celsius och lungornas kollaps
Såg nu att det var några dagar sedan jag bloggade sist.
Men ni vet hur det är. Ibland känns det som om man kan blogga bort en hel dag, medan nästa dag finns inte lusten där alls.
I mitt fall har tiden inte funnits där. Helgen har varit fullspäckad. Och sen är jag jävligt lat också.
Älta är en märklig stad/ort/håla/by (jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det).
När man första gången kommer dit ser det jättelitet ut, mindre än Nykvarn. Men efter att ha kvällspromenerat i staden i drygt två timmar så öppnar sig ett helt nytt Älta för en.
DET ÄR FAN STORT! (Kanske inte större än Nykvarn, men Stort!)
Jag och Madeleine besökte alltså Älta i lördags, där vi promenerade med henne barndomsvän Moa och hennes pojkvän... som jag inte minns vad han heter, men som jag nu kallar för Alban.
Det blåste som fasiken, och stackars Timmy (Madeleines lilla hund) höll på att blåsa bort flera gånger... liksom jag själv. Tappade känsel i såväl fingrar (vantar med hål i...) och i tår (... skor med stålhätta). Men i överlag var det en trevlig kväll.
Blev nog lite senare än vad som var tänkt också, men det var fan skönt att sova i en helt egen säng. För en gångs skull.
Vad söndagen bjödpå blir ett eget blogginlägg senare under kvällen.
Min huvudvärk säger åt mig att sluta skriva just nu.
Men.. BBL, som det heter.
Men ni vet hur det är. Ibland känns det som om man kan blogga bort en hel dag, medan nästa dag finns inte lusten där alls.
I mitt fall har tiden inte funnits där. Helgen har varit fullspäckad. Och sen är jag jävligt lat också.
Älta är en märklig stad/ort/håla/by (jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det).
När man första gången kommer dit ser det jättelitet ut, mindre än Nykvarn. Men efter att ha kvällspromenerat i staden i drygt två timmar så öppnar sig ett helt nytt Älta för en.
DET ÄR FAN STORT! (Kanske inte större än Nykvarn, men Stort!)
Jag och Madeleine besökte alltså Älta i lördags, där vi promenerade med henne barndomsvän Moa och hennes pojkvän... som jag inte minns vad han heter, men som jag nu kallar för Alban.
Det blåste som fasiken, och stackars Timmy (Madeleines lilla hund) höll på att blåsa bort flera gånger... liksom jag själv. Tappade känsel i såväl fingrar (vantar med hål i...) och i tår (... skor med stålhätta). Men i överlag var det en trevlig kväll.
Blev nog lite senare än vad som var tänkt också, men det var fan skönt att sova i en helt egen säng. För en gångs skull.
Vad söndagen bjödpå blir ett eget blogginlägg senare under kvällen.
Min huvudvärk säger åt mig att sluta skriva just nu.
Men.. BBL, som det heter.
Kommentarer
Trackback
