To Make Your Eyes Catch Fire

Idag var det upprop för mig, och mina "nya" kurskamrater, på "nya" kursen.
Egentligen är det ju bara en fortsättningskurs, och samma kurs... Bara det att det här är B, och inte A. Så det var nästan samma folk som innan.

(Att jag har sovit dåligt inatt kanske märks?)

På bussen hem från Sdöertälje så gick det på ett gäng nior (ja, jag vet att de gick i nian, för jag kände igen flera av dem från min brors innebandylag) och deras lärare.
Det var den allra bullrigaste, stökigaste och mest högljudda bussresa jag någonsin upplevt.
De var inte mer än 5-6 stycken, men Gudars skymning va de lät. Normal samtalston var inget de visste vad det var för något, och trots att jag höjde volymen till max på min iPod (och det är högt..) så hörde jag fortfarande bara dem.
Efter ett tag började de dessutom spela musik från sina mobiltelefoner, flera stycken på en gång, och försökte överrösta varandra och sig själva. Läraren brydda sig inte ens, utan snarare tvärtom. Hon satt där och låtsades inte ens om att känna dessa elever.

Inte undra på att allt fler unga får hörselskador?