Hyllning till rädslan (eller min ode till den chanslösa)

Vad är det för mening med att känna något ö.h.t? Eller finns det ens någon mening med att få ordning på sina känslor? Jag menar, annat folk vågar ju inte ta tag i sina, eller se sina egna känslor. De vågar inte vara rädd.
Men som Joakim Berg, i Kent, sjunger "Allt, allt kommer till den som vågar vara rädd".
Jag har gått omkring med en ständig rädsla i bröstet i fyra jävla veckor nu, men har jag fått något för det?
Varenda gång Vi träffas så känns det som att vi kommer närmare varandra, men sedan säger du något som helt motbevisar min teori.
Jag förstår inte vad jag har gjort för att ha blivit så oönskad, så fruktad.
Jag förstår vad Du är rädd för, men jag förstår inte att Du inte vågar chansa. Att Du inte vågar vara rädd. Är VI inte värda det längre?

Nu kommer jag komma försent till skolan, men men..
Jag var tvungen att få lite saker ur huvudet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0