Kräm, Socker, Cowboys och indianer
En tanke har slagit mig flera gånger dom senaste dagarna.
Säger man att man lyssnar på Lars Winnerbäck så anses man som djup och "svensk".
Säger man att man lyssnar på Kent så anses man som... ja... uppmärksamssökande.
Jag tycker som såhär:
Lars Winnerbäck är ordbajseri.
Lars Winnerbäck kan inte sätta ord på känslor.
Inte på samma sätt som en viss Joakim Berg, frontman i just Kent.
jag har aldrig (nej, inte ens en engelskspriåkig textförattare) stött på ngåon som kan sätta ord på känslor som han kan.
Jag har aldrig känt igen mig i någons texter som i hans.
Inte ens i mina egna.
Så svenska folket får vakna upp nu.
Såvida dom inte vill gå runt och ordbajsa.
Säger man att man lyssnar på Lars Winnerbäck så anses man som djup och "svensk".
Säger man att man lyssnar på Kent så anses man som... ja... uppmärksamssökande.
Jag tycker som såhär:
Lars Winnerbäck är ordbajseri.
Lars Winnerbäck kan inte sätta ord på känslor.
Inte på samma sätt som en viss Joakim Berg, frontman i just Kent.
jag har aldrig (nej, inte ens en engelskspriåkig textförattare) stött på ngåon som kan sätta ord på känslor som han kan.
Jag har aldrig känt igen mig i någons texter som i hans.
Inte ens i mina egna.
Så svenska folket får vakna upp nu.
Såvida dom inte vill gå runt och ordbajsa.
Kommentarer
Trackback
