To Make Your Eyes Catch Fire

Det var en gång en pojke och en flicka som gick genom mörkret för att komma till en busshållsplats.
Några minuter tidigare hade båda suttit i pojkens säng och sett en hysteriskt rolig komedi på pojken DVD-spelare. (För den delen hade hela kvällen varit väldigt lyckad. Pojken kände sig rätt nöjd iallafall då dom gick på den svagt upplysta gångvägen denna kalla vårkväll/natt. Han undrade dock vad flickan tänkte på, eftersom hon sog så fundersam ut).
När dom kommit lite mer än halvvägs så hade dom skrattat så mycket så att båda hade fått kramp i kinder och käkar. Då kastade pojken plötsligt ur sig något han inte tänkt berätta för någon:
- Jag vet inte hu länge till jag blir kvar här.
- Vad menar du? Flickan såg orolig ut.
- Spelar det någon roll?
- Ja, flickan tittade ner i backen, jag vill inte att du ska försvinna.
Pojken visste inte vad han skulle säga. Likt en maskin fortsatte han gå.
På vägen dit hade som sett det brinna i en papperskorg. Dom hade skojat om detta, och tagit det med ro. Men egentligen var det denna händelse som fick pojken att tänka på allvar. Han visste att lågan skulle slockan, och då skulle innehållet i papperskorgen vara förstört. ÄVen om det bara var skräp så skulle det vara förstört.
- Varför inte, frågade pojken och såg frågande ut.
- Jag vill det bara inte. Det såg ut som om hon skulle börja gråta vilken sekund som helst.
- Jag har bestämt ett datum då jag ska göra det. Då jag ska lämna er.
- När då?
- Det lär märkas, sade pojken och log ett udnerligt leende innan han fortsatte; men det är ignet du behvöer oroa dig för nu.
- Du har redan lyckats med det.
- Sluta med det.
Dom hade nu nått busshållsplatsen, och dom såg bussen komma. Dom kramades, och bussen stannade. Hon steg på. Hon åkte iväg. Han började traska iväg hemmåt.
Elden i papperskorgen hade nu slocknat.
Kanske hade han berättat det här för att hon skulle förstå vad hon betydde. Kanske hade han berättat det för att få henne att förstå att han inte vill försvinna. Kanske hade han berättat det för att kunna visa för någon annan än sig själv hur feg han är.