En vacker död stad
Ingen vet hur det är att andas på riktigt förrän man suttit vid Ulvsjön i Älta.
Solen är på väg att gå ner. Det är lite kyligt, men inte för kallt. Lagom tempratur.
Där satt jag på en sten och tittade ut över vattnet, och skogen på andra sidan.
The Cure på full volym på iPoden dämpade sorlet från festen bakom mig. Dämpade skriken och skratten från fulla tonåringar (en kategori jag snart lämnar, och inte kommer sakna ett dugg).
Ingen kan säga hur det är att känna efter på riktigt förrän man suttit vid Ulvsjön i Älta.
Man stoppar fingertopparna i det kalla vattnet, och försöker hålla tårarna tillbaka.
Ingen vet hur det är att bli ignorerad i en vacker, men död stad.
Ingen vet hur det är, att bara för en sekund, vilja bli ignorerad (och bortglömd) i Älta.
Solen är på väg att gå ner. Det är lite kyligt, men inte för kallt. Lagom tempratur.
Där satt jag på en sten och tittade ut över vattnet, och skogen på andra sidan.
The Cure på full volym på iPoden dämpade sorlet från festen bakom mig. Dämpade skriken och skratten från fulla tonåringar (en kategori jag snart lämnar, och inte kommer sakna ett dugg).
Ingen kan säga hur det är att känna efter på riktigt förrän man suttit vid Ulvsjön i Älta.
Man stoppar fingertopparna i det kalla vattnet, och försöker hålla tårarna tillbaka.
Ingen vet hur det är att bli ignorerad i en vacker, men död stad.
Ingen vet hur det är, att bara för en sekund, vilja bli ignorerad (och bortglömd) i Älta.
Kommentarer
Postat av: Anna
Pure poetry...
Trackback
