Slutet på en era
"En man som trotsat sin väna, bräckliga gestalt och erövrat en explosiv, klassisk rollfigur. Som funnit vägen från flyktighet yill tyngd; från försiktighet till frenesi. Som, kort sagt, gjort våld på sig själv i begreppets allra bästa bemärkelse och brutit ny scenisk och personlig mark.
Årets 'Soho Sex Show-Award' går till Jimmy Rimsby."
I tisdags var det alltså dags att säga hej då till älskade ESTA3.
Jag hade tidigt bestämt mig för att spela macho och inte gråta, och försöka ta mig därifrån så fort som möjligt (eftersom smärtsamma och utdragna 'hej-dån' inte är min melodi). Men så blev det inte.
Redan på första samlingen, när vi samlades på rökstället, blev det jobbigt.
Och när vi sedan samlades i teatersalen för sista gången, tillsammans med dom underbara ettorna och mindre underbara tvåorna, så fick jag någon form av läskig klump i halsen. Jag försökte harkla mig och spotta ut den, men den fanns kvar. Sen förstod jag vad det var...
Vi fick gå den obligatoriska lingången (jag behövde i min tur hjälp av både Felicia och Linn för att klara den. Mina två favoriter, och det vet ni ^^), och andra klarade det alldeles själv (Felicia...).
Det var även då som texten som inledde detta inlägg lästes upp, och jag fick ta emot mina betyg, samt fick en ros. Men det jobbigaste var ändå att krama Henrik, Ivan och Evan farväl.
När alla treor hade gått den obligatoriska lingången så var det tack och hej. Och allting bara tog slut.
Jag hade kunnat gå hem.
Jag hade kunnat säga hej då till alla och gått.
Men jag stannade. Jag pratade med många för sista gången. Jag pratade med ngåra för första gången som vänner, och inte klasskamrat.
Jag vet fortfarande inte om det här är slutet på något, eller början på något ännu finare.
Allt jag vet är att jag inte skulle varit vem jag är idag om det inte vore för älskade ESTA 3, teaterlärarna och några andra lärare som vi jobbat med (Erik, Anna A, Sláva Elin, Jerry. Anna-Lena och nu har jag säkert glömt några...).
Jag tackar er för tre underbara år, och tackar för allt jag fått ut av er.
Det går inte att beskriva i ord.
Jag kommer sakna den här tiden.
It's Been the Time of My Life.
