To Make Your Eyes Catch Fire

Så har man tagit studenten.
Något man har längtat efter sen man såg sin första vän ta studenten (i mitt fall var det samma år som jag söutade nian).
Och jag kan bara säga att studenten är jävligt överskattad.
Dom flesta verkar bara se det som en anledning till att supa skallen i molekyler,
för att morgonen efter varken orka eller behöva plocka ihop dessa delar av ett liv som ligger utspridda över... tja, i detta fall, hela Södertälje.
Redan på champagnefrukosten hemma hos Felicia (bara en av dom personer jag kommer sakna att träffa varje dag..) korkade folk upp Vodka flaskor, och hällde i sig mängder med vin. Inget ont mot er som gjorde det, absolut inte. Allt jag säger är att jag inte skulle gjort samma sak.
Sen var det upp till skolan för fotografering, och redan då (klockan var strax efter 11) var folk lika berusade som jag brukar vara när jag tar sista bussen hem (eller festar i Enhörna...).
Sen var det middag, och elever belv sura för att lärare tillfälligt beslagtog deras sprit.
Efter middagen var det promenad till kyrkan. Jag hörde inte ett ord av vad soms ades i kyrkan, eftersom jag hade en klasskompis bredvid som fyllessvamlade igenom hella detta besök.
Till sist: Studentmarschen. Dom flaskor som lyckats hålla sig oöppnade hade inte längre ngnstans att gömma sig, och det totala anit-klimaxet var ett faktum.
Studenten är bara en anledning till att supa skallen av sig.
På flaket blev klasskamrater så fulla att dom inte ens kunde stå, och var tvungna att bäras av.
Jag är glad över att ha klarat av 12 år i skolan. Och jag är definitivt stolt över det.
Men studentfirandet kunde jag klarat mig utan.

ett STORT tack till alla som kom för att fira mig.
och ett ännu STÖRRE tack till alla som var med på kvällen sen.