Anubis
Detta är ett livstecken.
Jag lever fortfarande.
Jag har bara inte haft tiden eller orken för att blogga på senaste tiden.
Och jag har inte heller något intressant att säga.
Så många tankar som susar igenom mitt huvud varje sekund,
och ingen av dom resulterar i något.
Jag kan väl säga ungefär samma sak om midsommar som om studenten.
Även om det sällskapet jag umgicks med var mycket mer kontrollerade än vad jag gissar vad många andra var.
Synd bara att Johanna och cicke inte kunde vara med oss.
Det var den mysigaste midsommar'n på mnåga år.
Sen förstår jag inte riktigt varför helgerna ska regna sönder, och solen titta fram på söndagseftermiddagen, några timmar innan man ska upp och jobba.
Livet är ironiskt ibland, eller hur?
Skönt att du lever! Jag har inte hittat något att skriva om på länge men det kommer! Kram A
