To Make Your Eyes Catch Fire

Jag läste just en väns blogg.
(Ja, jag använder ordet vän).
Jag blev chockad. Jag tappade orden.
Jag har nog aldrig förstått vad jag betyder för vännen ifråga.
Jag har nog aldrig förstått att jag kan betyda så mycket för någon annan.

Men nu ska vi försöka göra saker och ting lite klarare;
Jag har, som många vet, försökt "knuffa bort" en del av mitt liv.
Och att du, som det här inlägget är riktat till, följde med var aldrig riktigt meningen.
Det bara blev så iochmed att du fortsatte att umgås med dom som jag försökte undvika.
Kalla det fegt om du vill.
Men jag behövde det för att kunna andas. För att kunna leva vidare.
För att kunna lita på andra folk.
För att kunna lita på mig själv.
Och sanningen är den att jag fortfarande har frågor att ställa dig,
som jag vill ha seriösa svar på.
Allting är bara så svårt för mig just nu.
Jag vet inte vilka jag kan lita på.
Men jag tror jag börjar förstå vart jag har dig nu.
Och jag vill vara din vän.
Du är ingen soldat, du behöver inte slåss ensam.
och jag är ingen riddare från Cydonia, som behöver leta luft överallt.
Och det behöver inte vara så svårt.
Och det finns fortfarande band du måste lära dig lyssna på.

Jag har inte bytt mobilnummer;
ring mig?