To Make Your Eyes Catch Fire

Ok, nu ska jag förklara allting så att alla som bryr sig förstår.

Det som hände i fredags kväll/natt är helt oförklarligt, både för mig och för Madde.
Jag vill tacka alla som hade kontroll över situationen och hindrade mig från att göra något ännu dummare. Jag förstår också om dessa personer inte vill veta av mig längre.
Men jag ber er att stanna vid min sida, för just nu behöver jag er mer än någonsin.

Jag har nu förstått att det finns sidor hos mig som jag inte vill ha.
Sidor som jag inte kan få bort själv.
Jag har därför bestämt mig för att söka hjälp. Och det är här min vänner kommer in i bilden.
Jag kommer inte klara detta själv. Jag kommer behöva folket runt mig. Jag kommer behöva veta vilka som stöttar mig, och vilka som inte kommer göra det.
Just nu vet jag bara två människor som kommer stötta mig; Made och Jmp.
Jag har aldrig vart såhär rädd i hela mitt liv, och jag är ledsen för all skit jag ställt till med.
Men jag hoppas den värsta stormen ska ha lagt sig, och att folk ska kunna prata med mig nu.
Jag vill bara inte börja om från noll igen. Jag vill bara ta tag i mina problem, och kunna leva mitt liv normalt igen.
Jag vet att jag gjorde många besvikna i fredags kväll, men jag ber nu om ursäkt för det. Jag hoppas ni förstår att jag själv förstår allvaret i det som hänt, och försöker därför göra något åt det.
Det här är därför en öppen vädjan till Cicke, Johanna, Dennis, Anton, Rasmus, Nicke, Felicia och alla andra: Förlåt mina brister, och hjälp mig igenom det här. Annars klarar jag det aldrig.