FreakInCage.Com
Dags för ett lite mer personligt inlägg,
men eftersom den här bloggen ändå har 0 besökare så gör det inget.
Det var i onsdags, det var studentskiva på Hamnmagasinet i Södertälje,egentligen började jag känna såhär redan några dagar innan men det hör inte hit, och det var där alla känslor utlöste sig själva.
Jag hade inga direkta planer på att bli full, främst för att jag inte särskilt mycket pengar, men också för att jag extremt opepp (som det populärt kallas nuförtiden) på att festa överhuvudtaget. Men eftersom jag redan hade lyckats tvinga dit ett antal vänner så fanns det ingen sätt att backa ur på. Och eftersom min mor var snäll att sponsra med pengar ("Man tar ju bara studenten en gång") så var det bara att köra.
Men hursomhelst så tog jag mig in till Södertälje (eftersom jag bor i Nykvarn så måste jag åka buss), och där träffade jag Cicke, Johanna och alla som det var tänkt att jag skulle festa med. Vi "förkrökade" på CP (Centralbaren/Centralpuben), klockan var då runt 20.00, och vid 21-tiden så drog vi till Hamnmagasinet. Där uppe träffade vi ännu mera folk jag kände, och jag fortsatte dricka.
Men efter 4 öl och 1 cider så kände jag fortfarande inget, vilket är konstigt för att vara mig. Jag är pojken som blir mobbad för knappt klarar av att dricka två stora stark annars. Dum som jag är så tror jag att jag inte kommer bli påverkad, och ebställer därför något ännu starkare (sorry, minns inte vad...) och dricker upp den snabbare än vad man bör. Och POFF....!
Sen stod jag på dansgolvet. Jag strulade med en av mina vänner (Nej, det är inget jag är stolt över, men det är något jag måste erkänna, plus att det är viktig detalj för hela "historian"), och jag drack nog en eller två öl till.
Det tog ett tag innan jag kom på vad som hade hänt, och då exploderade känslorna inom mig.
Sedan i onsdags har jag varit velig. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Ibland är gränsen för tunn för att kunnas rita ut. Eller för att kunnas ta på.
Jag orkar inte känna efter vad jag vill längre. Jag behöver andrum. Men jag kommer inte orka ta mig det andrummet. Och nu förstår ingen vad jag menar. Så jag lägger ner.
Utan Snottra's (Ninas) sällskap, både IRL (internet språk för "In Real Life") och vid MSN skulle detta vara outhärdligt.
Tusen Tack.
Men jag behöver tips.
Vad ska jag göra? Chansa på något som jag inte vet om jag orkar?
Eller ge mig själv mera andrum, och kväva andra personer i min omgivning?
men eftersom den här bloggen ändå har 0 besökare så gör det inget.
Det var i onsdags, det var studentskiva på Hamnmagasinet i Södertälje,egentligen började jag känna såhär redan några dagar innan men det hör inte hit, och det var där alla känslor utlöste sig själva.
Jag hade inga direkta planer på att bli full, främst för att jag inte särskilt mycket pengar, men också för att jag extremt opepp (som det populärt kallas nuförtiden) på att festa överhuvudtaget. Men eftersom jag redan hade lyckats tvinga dit ett antal vänner så fanns det ingen sätt att backa ur på. Och eftersom min mor var snäll att sponsra med pengar ("Man tar ju bara studenten en gång") så var det bara att köra.
Men hursomhelst så tog jag mig in till Södertälje (eftersom jag bor i Nykvarn så måste jag åka buss), och där träffade jag Cicke, Johanna och alla som det var tänkt att jag skulle festa med. Vi "förkrökade" på CP (Centralbaren/Centralpuben), klockan var då runt 20.00, och vid 21-tiden så drog vi till Hamnmagasinet. Där uppe träffade vi ännu mera folk jag kände, och jag fortsatte dricka.
Men efter 4 öl och 1 cider så kände jag fortfarande inget, vilket är konstigt för att vara mig. Jag är pojken som blir mobbad för knappt klarar av att dricka två stora stark annars. Dum som jag är så tror jag att jag inte kommer bli påverkad, och ebställer därför något ännu starkare (sorry, minns inte vad...) och dricker upp den snabbare än vad man bör. Och POFF....!
Sen stod jag på dansgolvet. Jag strulade med en av mina vänner (Nej, det är inget jag är stolt över, men det är något jag måste erkänna, plus att det är viktig detalj för hela "historian"), och jag drack nog en eller två öl till.
Det tog ett tag innan jag kom på vad som hade hänt, och då exploderade känslorna inom mig.
Sedan i onsdags har jag varit velig. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Ibland är gränsen för tunn för att kunnas rita ut. Eller för att kunnas ta på.
Jag orkar inte känna efter vad jag vill längre. Jag behöver andrum. Men jag kommer inte orka ta mig det andrummet. Och nu förstår ingen vad jag menar. Så jag lägger ner.
Utan Snottra's (Ninas) sällskap, både IRL (internet språk för "In Real Life") och vid MSN skulle detta vara outhärdligt.
Tusen Tack.
Men jag behöver tips.
Vad ska jag göra? Chansa på något som jag inte vet om jag orkar?
Eller ge mig själv mera andrum, och kväva andra personer i min omgivning?
Kommentarer
Postat av: lena
gör det som känns bäst <3
Postat av: Anna
Håller med föregående talare. Dock ska man vara på det klara med att har man en gång strulat med en polare så kan man inte ha riktigt samma relation efter det. Gör som jag: bli ihop och skaffa barn med din killkompis!! (tjejkompis i ditt fall)
Kram
A
Postat av: Anna
Var är inläggen??????????? Jag är en flitig läsare men det händer inte så mycket på din sida...har läst det här inlägget tre gånger nu! Kram A
Trackback
