Sista
Nu stängs den för alltid.
Som regnet faller
Varför är det så svårt?
Det här borde ju vara så enkelt.
Det är ju oss det handlar om.
Det ska vara oss.
Hon smakar som fallande regn.
Dir en grey - 24ko Cylinder
"Give me Laugh dare mo ga omou
Give me Pain toki ga owareba
Give me High mujun darake no
Give me mu yume wo....
Give me Laugh aisowarai
Give me Pain uso no kazu dake
Give me High yukiba nakushita
Give me mu ai ga....
todokanai kimi no aijou todokanai boku no aijou
ima mo hora ne...
todokanai kimi no koe wa todokanai boku no koe mo
ima mo hora... keredo.....
Give me Laugh daita kazu dake
Give me Pain kimi wo aiseru?
Give me High mujun darake no
Give me mu boku ga...
toki wa owaru toki wa kawaru boku ga kimi ga ima ga yakitsuku toki no nagare
toki wa tomaru toki no hate ni netsu wo motanu ai ni kuchizukete nemurou
An end begins a trivial matter.
It's a time to burn everything.
If I could forget you without hesitation...
Serious injury laughs at me.
The time is changing, the passage of time
burns me, you, now.
Solitude laughs as it likes.
You laugh as you look down.
The time is over, the time will stop, at the end of
the time, sleeping with a kiss to unheated death.
todokanai kimi no aijou todokanai boku no aijou
ima mo hora ne...
todokanai kimi no koe wa todokanai boku no koe mo
ima mo hora...
yume wa kare suna ni kaeri itsuka mata boku no naka de
yume wa saku no?
yume wakare omoidasenu kimi no koe todokimasu ka
boku no moto e keredo.....
toki wa owaru toki wa kawaru boku ga kimi ga ima ga yakitsuku toki no nagare
toki wa tomaru toki no hate ni netsu wo motanu ai ni kuchizukete nemurou
Give Me mu toki ga owareba"
Om jag inte skulle öppna ögonen imorgon...
Berg & Dalvana
Att de små tre orden, som ofta tas för givet, kan få Dig av alla människor att bli tårögd.
Jag hoppas du snart kommer på vad som är rätt och fel, och gör mig tårögd också.
För det här suger verkligen.
Till Madeleine
så många ord som jag tycker att du behöver höra.
Men, som vanligt, när jag väl sitter här för att skriva ned alla tankar och känslor så försvinner de.
Jag vet att jag förbannat tjatig nu, men jag älskar dig så ofattbart mycket.
Det jag känner för dig har jag aldrig känt för någon annan (förlåt alla gamla flickvänner som kanske läser det här... Inte för att jag tror att någon av er gör det, men...). När jag är med dig så känns bara varenda sekund så otroligt.. Rätt. Jag försöker hitta ett bättre ord, men rätt beskriver det så bra.
Jag kanske skrämmer dig mer än motiverar nu, men jag ser en framtid, jag ser oss, och jag hör skratt.
Ingen känner mig bättre än vad du gör, och ingen annan förstår mig bättre än vad du gör. Och du borde veta vid det här laget att jag gör allt i världen för att försöka förstå dig i alla lägen också. Du vet att jag gör allt jag kan, allt jag orkar för att duga åt dig, för att försöka räcka till åt dig. Men det kommer aldrig finnas någon som kan duga åt dig. Aldrig.
Jag tror inte jag har sagt det här, någonsin, men varenda natt innan jag ska sova (när jag är själv förstås) så brukar jag lugna ner mig genom att tänka på när du sjöng The Killers - My List för mig innan vi skulle sova.
Det kanske inte betyder något för dig. Men för mig så är det något som satt sig på min hjärna, och inte kommer kunna lämna. Det är trygghet för mig.
Jag vill bara att du ska sjunga för mig när jag ska somna, men jag vet inte om du kommer göra det något mera.
Att inte ha dig här, i mitt rum, just nu är otroligt jobbigt. Luften blir liksom tyngre när du inte här. Mörkret blir mörkare och drömmarna hemskare.
Jag vet att allt detta låter jävligt klisché-artat, som i en amerikansk kärleks-komedi. Men det är faktiskt såhär jag känner, även om du aldrig kommer tro på mig.
Jag skulle aldrig tveka på att ta en kula för dig. Oavsett om du är min flickvän, min vän eller om vi skulle börja låtsas vara totala främlingar för varandra.
Det här, tillsammans, men det förra inlägget är min blottning för dig och resten av världen. Där jag erkänner mina brister, synder, misstag, men samtidigt visar att jag vill, att jag kan, att jag känner.
Jag älskar Dig Madeleine.
Det finns inget som någon kan göra för att få mig att ändra det faktumet.
Because We Are Meant To BeMunsår och andra irriterande förekommanden
Men jag försöker.
Gud vet att jag försöker (jag pratar med honom varje dag.. nu kanske mer än någonsin),
Men jag vill fortsätta försöka. Jag vet att jag aldrig kommer bli perfekt (lika väl som du vet det), men jag kan fortfarande bli en bättre människa/pojkvän/vän/son osv.
Jag vet alla mina brister (eller de flesta iallafall) och jag vet om mina svagheter.
Jag vet vilka misstag jag brukar göra, och jag tror att jag, seriöst, lär mig något av dem varje gång.
Därför hoppas jag att du kan stå ut med mig.
Jag älskar dig.
<3
My Brother Showed Me How To Be Emo With Style
Saker jag hatar just nu:
- Jobb(et).
- Busstrejk! (Jävla idioter. Sluta lyxstrejka! Aldrig i hela livet att ni är värda mer lön än sjuksköterskorna!)
- Mig.
Kyoto sång
Sommarvädret är här.
Ni vet vilket jag menar?
Skiftade molnighet/regn och solsken.
Jag vägrar gå ut till dess att jag vet hur jag ska vara klädd.
Tur att det finns saker att se fram emot:
- Iron Maiden på Stockholms Stadion
- Lars Winnerbäck på Zinkensdamm (?)
- Metallica's nya skiva
- Slipknot + Children of Bodom på Hovet
- Slipknot's nya skiva
- Volbeat's nya skiva
- Volbeat på Debaser Medis
- The Killers's kommande skiva (?)
- Scars on Broadway's debutskiva
- THE CURE'S KOMMANDE (ny världsturné? Hoppas hoppas hoppas...)
- Sen kan vi hoppas att Wednesday 13 kommer till Sverige på sin Euro-tour också...
och framförallt:
- Första lönen
Jobbet är skittråkigt, men det går bra.
För övrigt letar jag jobb till efter sommaren. Tipsa om ni vet något!
Nu vill Jag se "Juno".
Underbar film. Rekomenderas.
Bloody Mary
Det kan bero på att jag jobbar.
9 veckor på ett smutsigt lager (denna sommar med). Bara 8 veckor kvar nu.
Sverige åkte ur fotbolls-Em igår. Egentlgien var det väl ganska väntat, men vafan.. lite besviken blir man.
Dags att sparka Lasse Lagerbäck nu?
Dessutom röstade Sveriges jävla skit-regering igenom FRA-lagen igår. Jag funderar på att börja läsa "1984" för att bli så bra som möjligt på att försvara mig.
Imorgon är det midsommar. Den kommer firas hemma hos Made, med hennes familj, och senare på kvällen ska vi vidare till Älta för lite partaj.
Idag har jag krämat Iron Maiden ("The Loneliness of the Long Distance runner" <3) och Kiss - 2,000 Man från deras Unplugged spelning. Bättre blir det knappast.
I augusti släpper dessutom D'espairsRay en ny singel med titeln "KAMIKAZE". Som sagt. Bättre blir det knappast.
Sverige = demokrati?
http://www.stoppafralagen.nu/
Har ni läst "1984"?
Behöver jag säga mer...?
Med åldern kommer vishet (Eller dagen då jag försökte prata förstånd med samma vishet)
Om hur dessa ungdomar helt saknar respekt för de äldre. Att de inte ens låter de gamla tanterna, med sina svaga ben, få sitta ner på den överfulla bussen eller på pendeltåget. Att dessa ungdomar spelar musik från sina mobiltelefoner, och prata alldeles för högt i densamma.
Idag har jag dock varit med om fyra händelser som gör att dessa pensionärer kan ta sitt favoritargument ("Vi har faktiskt betalat skatt hela livet!") och knipa igen ett tag.
1.) Buss 780 från Nykvarn var för första gången på säkert 170 år överfull, och jag fick stå (liksom många fler). jag förflyttar mig längst bak i bussen, och ser då en tant sitta på sätet längst ut, och bredvid hade hon... ingen. Jag frågade om hon kunde flytta in. Hon åberopade hörselskada. Jag gestikulerade. Hon åberopade ren och skär dumhet. Jag svor lnåga ramsor ända in till Södertälje.
2.) Från Södertälje tog jag pendeltåget mot Flemingsberg (där jag går i skola) och hamnade i samma vagn som en tant som först fick SMS ungefär var tredje minut, och hade världens jobbigaste signal (någon äcklig rave-låt, typ).
3.) När samma tant i senare tillfälle äntligen förstod att det gick snabbare att ringa så skrek hon i telefon, och trots att jag snällt berättade för henen att vi andra inte var intresserade avd eras samtal så blev hon inte tystare... Snarare tvärtom.
4.) På pendeltåget hem från Flemingsberg så var det knökfullt. 15.00, och helgdag dagen efter = rusningstid. Samma sak hände här som på bussen. återigen föreslog jag snällt för damen att hon kunde få hoppa in så att jag också kunde få sitta ner. Hon tittade bara förvånat på mig och frågade vad det var för fel på mina ben. Jag övervägde att fråga vad det var för fel på hennes huvud, men lät bli.
Jag betalar faktiskt också skatt. Och framförallt så köper jag också SLs obskyrt dyra färdbiljetter. Jag har också rätt att sitta.
När jag ändå håller på kan jag passa på och gnälla lite på alla damer 60+ som sminkar sig som om ni vore 20, eller bleker håret; Det ser förjävligt ut.
BRILLIANT
jag tänker tillbaka och förundras över hur fel allting kunde ha gått,
över hur fel allting blev, för att sedan bli så otroligt rätt.
Om jag inte hade klantat till mig hade jag aldrig kommit dit jag är idag.
Hade jag inte mått piss hade jag aldrig börjat må bra.
Ibland tänker jag tillbaka,
och undrar "vad gör du nu? Blev allt som du ville? Hittade du någonsin dig själv?"
Men å andra sidan bryr jag mig knappast längre.
För idag mår jag bra.
Jag vet att jag har kunnat vara bättre än vad jag har varit,
men jag vet också att jag kan vara bättre framöver.
Emergenza april
http://lindahelsing.se/webbalbum/Corpsylvania/Klubben080411/content/index.html
Att skära hjärtan i träd
Är det fel att det gör ont när du inte är nära?
Den här dagen är seg.
Så seg.
Har tittat på "Sweeney Todd" och hela sista säsongen av "Vänner",
har dessutom solat. Och saknat.
Och tänkt på ditt namn tusen gånger och ditt ansikte tio gånger så många.
Nu vill jag ha Trocadero.
Och en snygg mage.
Rosa moln
... Men det är ännu svårare att låta bli att älska dig.
<3
